Även de små fick göra rätt för sig

posted in: Information | 0

 

nybyggarbarnRedan från mycket ringa ålder fick nybyggarbarnen lära sig att hjälpa till. Småsysslor som att bära in några vedträn i taget och hålla elden vid liv var sådant en treåring kunde klara av, liksom att bära in vatten i små hinkar gjorda av konservburkar. Det kunde visserligen bli många vändor till brunn eller bäck, men det spelade ingen roll.

En annan syssla kunde vara att klippa gamla stickade och vävda plagg i små fyrkanter. Trådarna rimsades sedan upp, skållades med hetvatten och blandades med ull för att spinnas till nytt garn. De små kunde även få hjälpa till att sopa i ladugården och dela ut höfång, riva löv åt kalvarna och trampa sönder dyngrusor och sprida gödslet. När barnen kom upp i 4-5 års ålder förväntades de börja göra rätt för sig på allvar, en förväntan som ökade ju äldre barnet blev.

Sytning, eller barnpassning, var en arbetsuppgift som vanligen tillföll de äldsta döttrarna. Fanns inga döttrar blev uppgiften given äldste sonen eller möjligen någon farmor eller mormor. Sytningen var ofta ett mycket tungt och ytterst tålamodsprövande arbete. Kroppskrafter krävdes också och många var de 6-7 åringar som slet ut sina späda kroppar i förtid på att bära runt på späd- och småbarn. Sytarflickor kunde bli sneda i båda axlar och höfter av den anledningen. Sytararbete var ingen eftertraktad syssla och ofta var det bara de allra fattigaste familjerna som sände iväg sina döttrar att bli sytare i någon annans hem för mat och logi.

Källa: Nybyggarbarn : barnuppfostran bland nybyggare i Frostvikens, Vilhelmina och Tärna socknar 1850-1920 / Marianne Liliequist (1994)