Britt Bäckström-Johansson

bildkonstnär, textilkonstnär och skulptör

Kanske har du sett någon av Britts tavlor? Färgstarka bilder från vardagen i naivistisk stil.

Britt var bildkonstnär, textilkonstnär och skulptör och föddes 1923 i Vilhelmina socken. Sin första tavla målade hon 1947, och hon var helt självlärd. I sina bilder har hon skildrat minnen från sin uppväxt i byn Skog, och till varje målning finns en berättelse som i ord återger bildens innehåll. Hon har också gjort många små träfigurer som hon även målat.

Några av Britt Bäckström-Johanssons tavlor finns att se på Västerbottens museum, Vilhelmina Folkbibliotek och Vilhelmina hembygdsmuseum.

Så här skriver Britt om ovanstående målning, kallad Slåttermyren:

“En ny dag har börjat. Klockan är 4 på mor­gonen. Tranorna väckte folket tidigare än vanligt med sina hesa rop. Myggen har varit särskilt besvärlig
den här natten. En av mannarna har redan gått ut på myren för att i forhässjan lägga ner ett stort fång foder. Övernattningsstället har placerats vid slåttermyrens största gran där de bjuds li­tet vindskydd. Och en fin backe där det väx­er mossa, litet grönt och renlav samt några låga enbuskar. Samt nära till en kallkälla där man både kan förvara matvaror och mjölk kallt och färskt. Och även dricksvat­ten till kaffe och grötkokning.

Slåttergänget gjorde i går kväll i ordning en bädd bestående av några huggna stockar granris och torrt foder ovanpå. En syskon­bädd där alla legat den här natten. Sömnen har inte varit den bästa. Nu har myggen försvunnit ett tag, så nu kan dom sova en timme till. De som ligger kvar på bädden. Far har varit vaken länge han har kokt mor­gonkaffet och smugit sig litet åt sidan, för att ej störa de sovande.

På repet som sträckts mellan några stolpar har familjen hängt sina kängskor med hemsmöjda skoband. De fyrkantiga “strigtrasorna” är av juteväv och när man sätter på sig skorna lägger man i litet skohö, Det håller mjukt och torrt åt föt­terna.

Liarna med krag på, som ligger över en torkad grangren ska snart börja använ­das. Kraget samlar ihop fodret. Det bildas långa slingor som löper i bredd med 2 m mellanrum, lika långa som slåtterängen är. Det liknar ett fält som slagits med ma­skin. 5 km är närmaste väg hem till byn. På bältet som karlarna bär hänger en stor morakniv, som användes för att äta med samt skära näver, snickra och laga nöd­vändiga grejer som eventuellt kan gå sönder. Beckoljeflaskan som även sitter på bältet är ytterst nödvändig för att hålla myggen bort hela den här veckan de stannar kvar på myren. Aret 1939.”