En grund grav i Trappmyrliden

posted in: Information, Kuriosa, Nyheter | 0

De människor som kom att befolka Västerbottens inland var nog som folk är mest; det fanns hederliga och arbetsvilliga människor likväl som motsatsen. Brottslighet förekom, även om det kanske för det mesta handlade om tjuvjakt eller annat. Men visst förekom grövre brott också, vilket följande berättelse visar.

I november 1896 var Carl Johan Söderström från Brattmyrberg ute på ekorrjakt på Gransjörisets byaskog, nära gränsen till Lycksele. Då han följde ett intressant rävspår till Trappmyrliden fann han ett dött djur, ur vilket han med yxa tog loss ett ben han senare tänkte använda som rävåtel. Väl hemma visade han benet för sin far och några andra som snabbt konstaterade att benet inte kom från något djur. Redan nästa dag begav sig Carl Johan, hans far och två grannkarlar av till Trappmyrliden och fyndplatsen. I en grund grav låg liket av en fullt påklädd man, liggande huvudstupa med rocken utbredd över ryggen.

Dagen därpå uppsökte Carl Johan länsman H.F. Sundelin i Vilhelmina och berättade allt. Länsmannen begav sig av mot fyndplatsen och höll förhör i alla byar han passerade på vägen, men ingen hade hört talas om någon saknad man. Liket var inte heller i sådan kondition att identifiering var lätt. Då närmsta by var Råberg i Lycksele tog länsmannen liket dit och förevisade det för en del personer som kanske skulle tänkas känna igen vem mannen var. Snart konstaterades att det kunde röra sig om en gårdfarihandlare från Junsele som varit på genomresa, även om ingen kunde säga säkert att det var han.

Tolv dagar efter likfyndet genomfördes en obduktion som visade att mannen skjutits framifrån i vänstra sidan av bröstkorgen och alltså blivit mördad. Misstankar kom att riktas mot två karlar i Råberg; Gustaf Eriksson och Johan Mamertus Lundberg. Gustaf var tidigare straffad för stöld och hade under det senaste året visat sig inneha varor som normalt brukade ingå i gårdfarihandlares sortiment. Han hade gett bort en del, sålt en del och t o m åkt till närliggande byar för att sälja varor. Vid förhör kunde han dock inte trovärdigt redogöra för hur han fått tag på dessa varor, han sa att han köpt en del av en handlare som lagt ner sin verksamhet och vunnit en del annat på lotteri.

Kronofogde Kruse förhörde de båda männen, och Johan Mamertus kunde senare frias helt via alibi, när man väl fastställt den mer exakta tidpunkten för mordet. Det fanns dock inte tillräckliga bevis för att frihetsberöva Gustaf. Vid ett tillfälle sägs han ha erkänt för sin syster, men i ett brev till fästmön svor han sig oskyldig. Han tog sitt liv med ett gevär han lånat av sin far, och hittades död 19 dagar efter likfyndet i Trappmyrliden. Den mördade mannen visade sig senare vara gårdfarihandlaren Dala-Anders från Junsele.

Källa: I klammeri med rättvisan: 20 sanna berättelser om brott i Norrland (2005) av Birger Grundström och Stefan Backlund.