Möte med bjäran

posted in: Information, Kuriosa, Nyheter | 0

BjäranI Nordisk familjebok från 1905 kan man läsa att folk förr trodde på bjäran, bäran eller baran. Det var ett litet trollväsen av nystan- eller bolliknande utseende som häxorna sades föda efter samlag med den lede eller så kunde de även få den i gåva av honom. Det fanns tre olika sorter av bjäran; en vit, en svart och en röd. Häxorna kunde även tillverka dem själva genom att knyta ihop nio olika sorters trådar och sedan nysta dem motsols till ett ihåligt nystan. I hålet droppades sedan tre droppar blod från vänstra lillfingret. Man kunde även lägga dit tre stickor av olika träsort som bränts i båda ändar. Lyckades en jägare skjuta en bjära så fanns där ingen hare där den fallit utan endast tre brända stickor.

Enligt Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1915. Uppteckningsnr: 1074 hade nystanet liv och talförmåga. När bjäran frågade vad man ville honom kunde man säga åt honom att dra grädde eller mjölk ur en annans ko, och det gjorde den på magiskt vis, ofta i hargestalt (mjölkhare) och spydde sedan ut grädden i ett kärl. Det sades att bjärasmör kändes igen om man skar ett kors genom det med en kniv. Blev det blod i korset var det bjärasmör.

I sin värsta form kallades bjäran för puken. Den drog välstånd till ägarens hus men gjorde skada och ohägn hos grannarna. En person som misstänktes ha puken var hatad och föraktad, Speciellt som han  försvurit sig åt den onde i den besvärjelse som gav bjäran liv. Förutom mjölk kunde den dra allt möjligt till förmån för sin husbonde. Från hölador, källare och visthus förflyttade han grannarnas matvaror, säd och foder. Den som hade puken kunde må gott och hans kreator likaså, medan grannars blev sjuka och magra. Nu hände det ganska ofta att kreatur sinade av och blev magra pga svältfödning, och då kunde de sägas vara puksugna. Man skulle då bränna bakom kon med nio sorters lövved, så skulle pukens ägare infinna sig.

Den svamp, som man ofta får se på gräs och stubbar o.s.v. och som är allmänt bekant under namnet “trollsmör” kallades i Jämtland pukskit och troddes vara pukens avföring. Om man  brände pukskiten i en korsväg en torsdagsnatt, skulle den som rådde om puken dyka upp och man fick så reda på vem den skyldige var.

I boken Vittra vid Manjaur av Hilding Eklund kan man läsa att det gick till på följande sätt att skapa ett trollnystan:

”Från en kyrkogård gräver du nattetid fram och tar lillfingret från ett dött barn. Detta finger lindar du sedan in i ett nystan. Nystandet ska bestå av sju olikfärgade garn- och tygtrasor. Sedan utför du följande ritual tre torsdagar i rad: på en södersluttning skär du dig själv i ett finger, droppar blodet på nystanet och läser följande besvärjelse:

                                      För mig skall du på jorden rinna                 

                                      För dig skall jag i helvetet brinna

Därefter kastar du nystanet över vänster axel. Så får baran kraft att gå dit du befaller den att gå.”