Under 1700-talet gjordes de första kolonistationsförsöken i Vilhelmina. Med andra ord är jordbruket en mycket sen företeelse i de här trakterna, åtminstone om man jämför med hur länge människor faktiskt levt och verkat här.

Ända från det att inlandsisen gav vika från våra trakter för ca 10 000 år sedan fram i medeltiden levde människorna här i huvudsak av jakt på älg, vildren, småvilt samt fiske. I takt med årstidernas växlingar, och beroende på tillgången till föda, flyttade människorna omkring mellan olika boplatser. Ur de äldre jägar- och fiskarkulturer som funnits i norra Fennoskandia sedan stenåldern utvecklades samekulturen. De äldsta arkeologiska spåren man har som tyder på att samerna börjat hålla tamrenar och anpassa sina bosättningar efter renarnas betesbehov är från århundradena strax efter Kristi födelse.

Kolonisationen av lappmarken

Under 1600-talet utvecklades en mera omfattande renskötsel med stora tamrenhjordar. Samtidigt började staten visa intresse för lappmarken. Dels hade man problem att driva in skatt och kontrollera handeln bland samerna, dels visste man att det i fjällen fanns rika malmtillgångar vilka man eventuellt skulle kunna utvinna om man bara hade tillgång till villig arbetskraft i området. Man såg även en möjlighet att på sikt få till stånd nya skattehemman genom att locka svenska bönder att bosätta sig i lappmarkerna. Man tänkte sig att jordbrukare och renskötare skulle kunna leva sida vid sida. Lockbetet med vilket nybyggarna rekryterades var löften om skattefrihet i ca 15-30 år, befrielse från soldatutskrivning och gratis tillgång till mark för hus, foderinsamling och åker. Dessutom fick man fiska och i viss mån bedriva jakt. De skyldigheter man hade var bland annat att odla och bygga hus. Efter de skattefria åren bedömde man nybyggets bärighet och en skatt fastställdes.
grundfors 1903 Vbm

Grundfors
Grundfors 1903. Foto: Helge Dahlstedt. Källa: Vbm.

I praktiken kom såväl svenskar som samer att etablera nybyggen och det första kolonisationsförsöket i Vilhelmina gjordes av samen Sven Jakobsson i Råsele. Året var 1726. Detta nybygge övergavs på 1740-talet. Inte långt från detta ställe slog sig nybyggaren Erik Pålsson från Åsele ner. Eftersom detta är det första nybygget som fick ett beslut från landshövdingen om skattefria år anses det formellt vara det äldsta i Vilhelmina. Beslutet fattades av landshövdingen den 6 april år 1752. Mellan 1750-1890 insynades drygt hundra nybyggen i Vilhelmina. Under den här epoken blev det aldrig aktuellt med någon malmbrytning i de här trakterna.