Riksspelman Jon-Erik Öst

posted in: Information, Kuriosa, Nyheter | 0

FotoarkivetJon-Erik Öst föddes 2 maj 1885 i byn Trösten, Bergsjö, Hälsingland. Han lärde sig till bagare och arbetade som bagare i 8 år, kallad Bagar-Jon. Som 16-åring började Jon-Erik spela på basarer och tillsammans med andra spelmän.

1910 erövrade Jon-Erik Zorns medalj i silver och blev Sveriges förste riksspelman. Han tilldelades också senare i livet medaljen i guld. Vid 18 års ålder började Jon-Erik att komponera låtar och de mest kända är Fiolen min, Ranungspolskorna och Meselegöken. Mellan åren 1912 -1915 vistades Jon-Erik i USA och spelade i svenskbygderna.

1933 började Jon-Erik att spela med Ester Jonsdotter från Undersvik i Hälsingland. De gifte sig 1935 och i december samma år bosatte de sig i Meselefors, Vilhelmina och bodde där livet ut. Jon-Erik var initiativtagare till många spelmansförbund över hela landet, bl.a. Västerbottens spelmansförbund. Det var också han som tillsammans med Elis Essegård startade Vilhelmina hembygdsdagar. /Källa Vilhelmina Fotoarkiv

 

 

 

Fotoarkivet1942 samlade Jon-Erik spelemän till en första spelmanstämma i Vilhelmina. Den har sedan dess hållits varje år, utan avbrott, och är således Sveriges äldsta ännu levande spelmansstämma.

Många spelemän från Hälsingland återkom årligen till de av Hembygdsstyrelsen arrangerade stämmorna, och under 1980-talet tog Volgsjögillet på sig att ordna spelmansmiddag. Fr o m 1989 har Volgsjögillet stått som arrangör av stämman, som kommit att bli ett stående och otroligt uppskattat inslag under Vilhelmina Hembygdsdagar, som infaller i slutet av Nybyggarveckan.

I en artikel av Arne Olsson om riksspelmannen Einar Olsson, som var god vän med Jon-Erik, kan man läsa:

”En verklig storspelman som Einar (Ohlsson) hade mycket kontakt med var riksspelmannen Jon Erik Öst., själva stamfadern för musiksläktet Öst.  Han och hans fru Ester var många gånger på besök i vårt hem. Det gick till så att Jon Erik skrev till Einar när han tänkte komma, så bokade han lokaler runt om i länet. Sedan åkte de runt under en 14-dagarsperiod och spelade. När jag var i sjuårsåldern fick jag följa med ibland och lyssna. Det var en musikupplevelse jag aldrig glömmer, de spelade alltid Fiolen min och Meselegöken.  Jon Erik var en stor kompositör. Ibland spelade de Einars Skymning vid sjön. Då frågade Jon Erik varför valsen blev så bråkig i sista reprisen, då svarade Einar att det blev en strid mellan ljus och mörker och då återspeglar jag den så. Då sade Jon Erik ”å så säjer di att bönderna ä dumma”. Jon Erik var slagfärdig och hade glimten i ögat, man fick höra många roliga episoder. Vid ett tillfälle var de och spelade och det var regnväder till påföljd att det blev lite besökande, så när man skulle göra upp om lokalhyran, de stod länge och dividerade med Jon Erik – då säger han ”hur ska ni ha det gubbar, ska jag sälja rocken så att ni får pengar?” Då tyckte de väl att det skulle han inte göra, så var den affären avklarad.” /Stämning nr 2 2013 Medlemstidning för Örebro Läns Folkmusikförbund